Zanzibar

En resa tvars over hela landet

Sa borjade vi var resa tillbaka till Sverige med att sitta i en buss i 12 timmar till Musoma bara for att fa reda pa att vi maste betala "mzungupris" for att komma till Arusha. Vi hade bokat biljetter fran Bukoba till Arusha och det innebarde en natt i Musoma, det var helt okej. Men nar vi kommer till Musoma pa kvalle, helt utmattade och hungriga, far vi reda pa att vi maste betala 100 dollar extra for att bussen ska aka igenom Serengeti (nar vi bokade i Bukoba sa de 32000 sh for biljetten, drygt 160 kr). Vi blev ju helt lack. Varfor ska vi betala sa mycket pengar nar man akaer igenom med buss pa stora vagen och de inte ens stannar nar man ser djur. Da ska man ju satsa pa safari istallet. Sa vi fors;kte losa situationen genom att kolla med andra bussbolag. Efter mycket om och men bestamde vi oss for att boka en buss till Dar es Salaam.

Sa pa onsadagen gick vi upp, enligt Carro, okristet tidigt, for att komma med bussen till Dar es Salaam. Jag satt langst bak inklamd mellan Carro och en mamma med en bebis i knat. Varje gang det kom ett farthinder, vilket de gjorde var 15:onde minut (behovs for de kor som galningar annars) flog vi upp minst 10 cm i luften. Sa dar satt vi alltsa i 21 timmar, den langsta rasten var en kvart, med oronbedovande afrikansk musik pumpandes pa hogsta volym.

Den resterande natten spenderades pa busstationen i Dar es Salaam. I vanthallen lag det fullt med utslagna resenarer pa golvet och forsokte fa lite somn. Vi knokade oss in mitt i smeten for det kandes sakrare an att ligga vid kanten dar folk gick hela tiden. I skift turades vi om att sova i tva timmar tills det var dags att ta farjan till Zanzibar.

Zanzibar, dar jag ar i skrivande stund, ar en av de vackraste platserna jag varit pa.  Dock var det inte som jag hade forestallt mig, har finns det snuskigt dyra lyxhotell. Jag undrar verkligen hur pass rika personer ar som bara reser hit pa semester. Sjalva bor vi pa ett litet mindre hotell i utkansten av stranden dar det inte hanger sa mycket folk. Asskont!

Vi har mest vilat upp oss och atit god mat. Men igar akte vi ut till korallreven opch dok. Det var min forsta gang men det var nog det haftigaste jag gjort! Vi var nere pa 12 m djup och sag alla mojliga sorters fiskar som jag inte visste fanns. Var verkligen som Hitta Nemo.

Men vi har det bra med sol och bad. Ser inte fram emot att komma hem till 10 minus och sno.

Avsked

Sjalvklart borjade man grata i kyrkan nar man holl "tacktalet" till forsamlingen. Men jag kommer sakna folket i Kikukwe sa javla mycket. Kanns som att man verkligen kom in i byn och larde kanna alla. Vart jag an gick sa kom det alltid fram ett bekant ansikte och pratade en kortis med mig. Och varje gang jag gick till kyrkan ropade nagon mitt namn bara for att den ville halsa med en vinking.
   Dessa tva manaderna i Kikukwe har varit omtumlande. Man har haft battre dagar och man har haft samre dagar. Jag fasar verkligen infor fragan "Har du haft det bra?" for varken Ja eller Nej omfattar det jag varit med om.
   Det finns sa mycket som jag lamnar bakom mig och sa mycket som jag tar med mig. Men jag kan inte neka till att det ska bli skont att komma hem, for det ska det.

Eina, Jag och Celestina. Min vardfamilj.

Jag och forsamlingen.

Jag och Koku som ocksa bodde hos oss.

Snart hemma

Det ar med blandade kanslor som jag lamnar Tanzania. Pa ett satt vill jag aka hem men pa ett satt vill jag stanna kvar har. Fast inget varar for evigt och Markus skulle seriost do om jag stannade langre. Och anda har jag sa mycket roligt att se fram emot den har korta tiden jag har kvar. Vi ska paborja var resa hem den 22 nov genom att aka till Arusha. Sedan efter att spenderat nagra dagar dar bar det vidare till Zanzibar for lite sol och bad. Och  de tva sista dagarna spenderas i Dar es Salaam. Kan vara bra med en liten minisemester. Kanner att jag maste ata upp mig lite. Vagde 54 kg sist jag vagde mig och nu har jag sakert gatt ned ett eller tva pga magsjukan. Det ar laskigt hur tunn min midja ar nu. Nej, jag maste ata upp mig nu nar jag har blivit frisk sa Markus har nagot att halla om nar jag kommer hem.

Sa har fint har Kristina och Carro i Ilemera dar de bor.

Fantastiska fyran.

SAFARI TIME!

 

 

 

Kocken lagade sjukt god mat!

I ett sant talt bodde vi.

Lyxsangar i lyxtaltet.

Varat camp.

Foraren, Kristina, Vakten, Carro, Jag, Matilda & Robert

Jag och Elisante!

En giraff kanske 20 m fran bilen.

Sa har sag vi ut nar vi sag elefanterna.

Fjarde punkat pa den resan. Vi ar vana nu.

Ja, sa var det antligen dags for den efterlangtade safarin. Ibland ar det bra att kanna personer. Var kompis Elisante (deltagare i Ung i den varlsvida kyrkan 2010) jobbar namligen med tva stora naturreservat. Hans snalla chef som vi motte sist vi var dar tyckte att det kanske skulle vara kul for oss att fa aka pa safari sa hon ordnade en at oss. Allt som allt betalade vi 150 spann for hela kalaset nar en safari egentligen gar pa flera tusen.

Haha, men oturen var dar och gav mig en rak hoger i ansiktet. Hela forsta dagen pa safarit var jag magsjuk och spenderade all tid i bilen med att sova mot Elisantes axel pga av all utmattning sa jag sag inte sa mycket. Men nagra giraffer, zebror och babianer orkade jag lyfta huvudet for att se. Pa eftermiddagen kom vi fram till varat lager. Gissa om vi blev chockade! Jag hade forvantat mig att sova pa underlag i ett talt men vi skulle tydligen sova dar alla rika sover nar de kommer hit for safari och for att jaga. Stallet vi var pa kostar egentligen 1000 dollar per natt! Kan ni fatta, haha! Vi hade till och med en riktig toalett i varat "talt".

Jag lag mest och sov resten av dagen och sprang pa toan titt som tatt. Utanfor vart lager vid sjon horde man flodhastarna. Ibland sag man deras nosar nar de skulle hamta luft. Jag lyckades fa i mig lite sallad och brod (som jag sedan inte fick behalla for min mage) dar jag satt och betraktade solnedgangen. I fjarran sag jag tre giraffer lunka ute pa det oppna faltet framfor mig. Det var fantastiskt (trots magsjukan).

Dagen efter far jag reda pa att var bil ar trasig sa vi maste stanna en extra dag i lagret. Da blev jag mest glad eftersom det innebar att jag kunde vila upp mig annu en dag till. Och det hjalpte faktiskt, dagen efter madde jag battre. Pa vagen hem sag vi alla mojliga sorters djur: giraffer, zebror, impalas, babianer och massa andra hjortdjur. Vi sag en hel flock med "Inlanders", det storsta antilopdjuret som bara finns i det omradet i hela Tanzania. De ar typ lika stora som kossor men de springer sa sjukt smidigt. De var jatte haftiga!

Och precis i slutet, nar vi var nagra kilometer ifran att lamna reservatet far Elisante plotsligt syn pa elefanter. Vi ba: Hallelujah! Vi trodde verkligen inte att vi skulle fa se nagra sa vi hade otroligt tur. Jag kommer aldrig glomma Elisantes kommentar: Now our trip is completed. Och det var den verkligen.

This is a man's world

Jag har blivit foralskad i Tanzania, det har jag. Men jag skulle aldrig kunna leva har, i alla fall inte som kvinna. Har ar konsrollerna sa inprantade att det kanns lonlost att forsoka forandra dem. Jag som ar sa van med att kunna vara vem jag vill i Sverige, kan inte vara det har. Som vit ung kvinna far man ta en hel del skit fran unga tanzanianska man, det galler att ha skinn pa nasan. Jag undrar hur det hade varit om jag reste hit som en vit man istallet. Jag hade sakert fatt en annan respekt. Fast jag har ocksa mott personer som har beundrat mig for att jag kommit hit. Men jag kan tanka mig att man som ung tanzaniansk kvinna far ta annu mer skit fran man. Nu ska ni inte sitta hemma och tro att kvinnan ar uberfortryckt i det har landet. Det finns undantag. Jag har bland annt mott en hel del hogt uppsatta kvinnor. Och nyligen valde CCM (det ledande partiet i Tanzania) att prioritera en kvinna som talesperson for deras regering. Men de gamla traditionerna sitter kvar ganska hart. Det ar alltid kvinnorna som serverar och lagar maten nar man ar pa besok. Det ar alltid kvinnorna som tar hand om barnen. Det ar alltid kvinnorna som tvattar, tar hand om hushallet. Det ar alltid kvinnorna som ar andra prioritering nar det kommer till betalning av skolavgifter, vilket resulterar i att de far stanna hemma och ta hand om hushallet istallet for att fa en utbildning. Men man ska aldrig saga alltid, for det finns undantag.

De kommande tva veckorna:

1. Sova en natt hos Elinas syster i Bukoba
2. Spendera nagra dagar hos Elisante i Biharamulo. Han ska ta med oss pa safari i reservatet dar han jobbar. Ser fram emot god mat och gott sallskap.
3. Trangas i en enkelsang tillsammans med Matilda i Ilemera dar Kristina och Carro bor.
4. Carro och Kristina ska bo hos oss i Kukukwe.

Anitas brollop

Sa var det antligen dags for Anita (vi bodde med henne i Bukoba) att gifta sig. Brollopet agde runt i en liten kyrka i en forort till Bukoba. Det var verkligen jatte fint (dock lite trakigt eftersom allt var pa swahili). Det var tva andra svenska dar som kande Anita sa det var trevligt att traffa nagra andra fran samma land.

Efter brollopsceremonin skulle vi ta oss till stranden for att ta kort. Vi hade ju tagit taxi till kyrkan sa vi hade ingen skjuts. Men svensken var snall och sa att vi kunde aka med pa hans flak. Sa dar stod vi och trangdes med massa afrikaner pa vag till stranden. Alla bilar fran brollopet akte pa led, sakta genom stan sa att alla sag brudparet i bilen langst fram. Gissa om vi stannade upp hela trafikflodet, haha! De sjong en massa sanger och klappade handerna sa det kandes precis som att ta studenten all over again.

Val vid stranden var det picture time for hela slanten. Tog minst hundra kort pa allt och alla. Sedan bar det vidare till Lake in hotel dar brollopsfesten sulle hallas. Det lag bredvid hotellet dar vi skulle sova sa det var ju nice. De delade ut all dricka for kvallen i borjan sa vi satt dar med 16 drickor pa vart bord, haha! Det var skalandes hit och dit, presentgivning, dans och massa annt. Maten kom vid tio och da holl jag pa att do av hunger.

Brudtarnorna i brollopsbilen.

Svenskarna.

Brollopstartan (som vi inte fick smaka av).

Brudparet, sa fina!

Besok i en katolsk forsamling

Forra torsdagen tog Felix med oss till den katolska grannforsamlingen dar vi fick traffa personalen, nunnorna och delta i en brollopsceremoni. Inom loppet av en vecka har jag alltsa deltagit i tva brollopsceremonier, haha! Men det var jatte fint. Skillde sig inte sa mycket fran de protestantiska.

Efter brollopsceremonin gick vi over till klostret och fick traffa tva av de fyra nunnorna som jobbar och bor dar. Matilda och jag satt och fasade for att de skulle bjuda oss pa the i varmen (som alla andra gor), men till var forvaning tog de fram cola och popcorn. Det uppskattade vi!

Pa vagen hem fick vi Felix att stalla upp pa ett hoppfoto, han ar sa cool! Jonathan (prasten i Bukoba och var handledare) skulle aldrig gora det. Jag glommer ofta att Felix ar 56 ar gammal, han kanns mycket yngre. Sedan gick vi hem till Felix place dar han bjod oss pa jatte god mat. Det var Ugali (majspulvergrot) med fisk och nagon kryddig sas. Efter det tog de fram hemmagjord ananasjuice, sa gott!

Felix barnbarn, Kevin ar vart nya favoritbarn. Jag kallar honom Mr. Smart Guy for han staller sa roliga fragor hela tiden. Han ar bara 6 ar men sa himla lillgammal! Jag ar helt galen i honom, seriost. Och han sitter aldrig still for en sekund, ska hela tiden halla pa och gora sina actionmoves och springa omkring.

Lyckad dag, ma jag saga!

Nunnorna bjod oss pa cola och popcorn!

Tva sota nunnor och en sot Felix. Tripp, trapp, trull.

Felix stallde upp pa ett hoppfoto!

Jag och Matilda ar helt galna i den ungen.

Veckan i Nyungwe

Jag och Matilda brot monstret i Kikukwe och sov en vecka i grannbyn Nyungwe. Men Matilda var sjuk storre delen av tiden och de sista dagarna smittade hon mig sa aven jag var sjuk. Stackars vardfamiljen vi bodde med den veckan. Varje dag besokte vi olika hus. Vi gick in, var vardmamma satt och prata i kanske 10 min sedan gick vi vidare till nasta. Vart, haha! Nu ar det skont att vara hemma i Kikukwe resten av tiden. Det enda som bryter av ar att vi ska till Illemera och Biharamulo i november.

Sa har har vi atit mat hela veckan.

Slakttraff

Forra veckan kom Elinas tva systrar och Selestinas barnbarn pa besok for att traffa mig. Agnes, som jobbar som biskopens assistent i Bukoba, kunde engelska. Hallelujah! Antligen nagon som jag kan tala obehindrat med. Hennes tva barn var ocksa ratt vassa pa englelska. Och numera bor Koko, ett av barnbarnen, hos oss och ska gora det i en manad. Kanns skont att ha nagon i min egen alder dar.

Fran vanster: Agnes, hennes barn och Selestinas barnbarn, Elinas andra syster, Selestina, jag och Elina

I vantan pa maten  bild1



I vantan pa maten bild2



I vantan pa maten bild3

Bilder fran Biharamulo

Stackars Kristina var sa trott att hon somnade pa min arm i bajsbilen till Biharamulo.

Vi blev overgivna med en trasig bil. Vad gor vi? Tar kort!

Akte pa utflykt med Elisante och hans vanner.

Den obligatoriska latsas-att-du-har-ett-vinglas-i-handen-bilden.

In i grottan skulle vi. Fullt med fladdermoss. Laskigt!

Tjejerna med varldens basta Elisante.

Sa har snygga ar vi pa morgonen.

Elisante fyllde 30 ar, haha! Men han ar mer som en tonaring.

Lika glad som alltid den gossen.

Den oforglomliga resan till Biharamulo

I lordags akte jag och tjejerna till Biharamulo dar vi skulle halsa pa var kompis Elisante. Han var i Sverige nu i varas med Ung i den varldsvida kyrkan. Josses, en resa jag aldrig kommer glomma.

Det hela borjade med att vi fick sitta en timma i Muleba i en skitvarm bil eftersom de ville tjana pengar och fa hela bilen full. Som vanligt stod det massor av afrikaner (mest unga pojkar) utanfor vart fonster och bara stirrade pa oss. Hur kul kan vi vara egentligen?

Sedan nar vi antligen kom ivag (8 pers + foraren i en femsatig bil) skulle givetvis alla stanna pa vagen for att de skulle handla diverse saker (folk gor jamt sa har, irriterande nar man vill komma fram). Vid ett tillfalle hamnade foraren i brak med en massa saljare. De borjade skrika och dra i hans troja och det blev lite laskigt. Men han satte sig tillslut i bilen och vi akte vidare.

Vi plockade upp fler pa vagen, tillslut var vi 14 pers, haha! Fyra vuxna och ett barn dar fram, vi fyra svenskar i baksatet och resten i bagageutrymmet. Jag satt och tankte hela tiden: Vi kommer fa punka. Och visst drojde det inte lange innan det small till och bilen borjade skrapa i marken. Tydligen hade nagot som holl upp bakdacket gatt sonder och vi var fast mitt i ingenstans. Senare fick vi reda pa att det bor lejon, elefanter, zebror och diverse olika djur i det omradet (dock ar det typ en pa miljonen att de syns vid vagarna, men anda). Foraren lagade bilen med en tjock pinne och vi alla hoppade in i den stekheta bilen och korde vidare.

Mirakulost nog holl den dar pinnen hela tiden, den skulle hallit hela vagen fram om vi inte hade krockat rakt in i en stenmur. Det var namligen sa att de hade sparrat av den stora vagen och for att bilar inte skulle aka dar hade de satt upp en mur av 50 cm hoga stenar. Problemet var bara att de hade gjort det efter bakkronet (vem i hela fridens namn gor det?) sa ingen i bilen hann se muren. Sa var hastighet i kombination med vaglaget gjorde att bromsstrackan inte rackte till (plus att bilens bromsar knappt fungerade). Sa vi krockade rakt in i stenmuren och fick punka.

Foraren, som annu inte tappat hoppet om bilen, bytte dacket och bad oss alla att hoppa in igen. Men givetvis fungerade inte ekipaget. Det enda vi svenskar gjorde var att skratta hela tiden. Det var sa bisarrt allt ihop och det gick inte att gora nagot annat an att skratta at det hela. Vi fick tillslut, trots dalig mottagning, tag pa Elisante som kom och hamtade oss. De andra passagerarna trangde in sig i en ersattningsbil.

Vi hade varldens basta helg med Elisante, raddaren i noden. Det tackar vi for. Men bajs pa varldens samsta forare som inte ens gav pengarna tillbaka. Vi at upp hans apelsiner.

Sa har hanterar man en trasig bil, man overger den mitt i ingenstans.

Bwanja

Igar akte jag och Matilda till Bwanja, grannbyn, och foljde med prasterna nar de besokte familjer. Vi fick ga med Faith, den ena av de enda tva kvinnliga prasterna i distriktet. Det var jatte kul for hon kan prata svenska! Hon har missionerat i Sverige i tre ar tidigare pa 90-talet. Hon ar verkligen sjukt rolig, alskar hennes personlighet. Hon bryter det manliga monstret bland prasterna och det behovs verkligen. Hon berattade att hon far Marabouchoklad hemskickad till sig och att hon skulle bjuda oss pa det om vi kom och halsade pa. Och Matilda och jag ba: Vi kommer dyrka dig for evigt.

Vi gick fran hus till hus, pratade lite, sjong en psalm, bad och bjod sedan in dem till bibelstudien de skulle ha senare pa dagen. Vi besokte sammanlagt 18 hus innan lunch. Gissa om vi var trotta (regnet gjorde inte det hela sa mycket battre). Men det var en jatte kul upplevelse, man fick se valdigt mycket och traffa mycket karleksfullt folk.

Tack Felix for den mojligheten.

Motorcykel genom djungeln



Var uppe pa hog hojd.



Vi och folk fran Bwanja, sota.

Den nya gamla damen i Kikukwe

Livet i Kikukwe flyter pa. Jag har blivit den nya gamla damen i huset. Jag delar titeln med Selestina som ar over 80 ar gammal. Pa kvallarna sitter hon och jag inne i huset och dricker te medan Elina lagar mat i vart skjul. Om jag vill ha nagot maste jag be om det och varje gang jag vill gora nagot ska nagon hjalpa mig, haha. Men jag trivs och lever upp till min nya titel.

Huvudvagen genom Kikukwe

Korovning och tedrickning

Elina lagar lunch i vart kok.

Ater fick med handerna, annat ar det i Sverige.