Tiden går långsamt

Ja, då har man varit hemma i mer än en månad nurå.
   Jag kan äntligen skriva med Å, Ä & Ö, äta vad jag vill och krama på Markus (min tålmodiga pojkvän som alltid stöttar mig i mina konstiga idéer, som att åka till Tanzania i tre månader). Men ändå så är det ett stort tomrum i mig.

   Allt man skapade i Tanzania, upplevelser man såg fram emot, relationer man byggde upp är numera ett minne blott. Eller ja, nästan. Jag håller kontakt med min vardfamilj, vänner och handledare så gott det går. Men jag saknar fortfarande tanzania JÄTTE MYCKET. Så mycket att jag till och med skriver JÄTTE MYCKET i versaler.

   Men nu framöver ska jag och Elin (hon åkte till Brasilien med Ung i den världsvida kyrkan) ut och föreläsa runt om i Strängnäs stift. Det kommer bli skitkul! Och även en sorts bearbetning av det man har upplevt, nu får vi liksom berätta om det tills vi inte orkar berätta längre.

   Du som läser det här kanske har varit på min föreläsning, sett mig i kyrkobladet eller någon annanstans och vill veta mer om vad jag gjorde. Klicka dig nedåt, läs, kolla på bilder. Och om du är sugen på att söka - GÖR DET! Ta chansen, du kommer ha the time of your life.

Zanzibar

En resa tvars over hela landet

Sa borjade vi var resa tillbaka till Sverige med att sitta i en buss i 12 timmar till Musoma bara for att fa reda pa att vi maste betala "mzungupris" for att komma till Arusha. Vi hade bokat biljetter fran Bukoba till Arusha och det innebarde en natt i Musoma, det var helt okej. Men nar vi kommer till Musoma pa kvalle, helt utmattade och hungriga, far vi reda pa att vi maste betala 100 dollar extra for att bussen ska aka igenom Serengeti (nar vi bokade i Bukoba sa de 32000 sh for biljetten, drygt 160 kr). Vi blev ju helt lack. Varfor ska vi betala sa mycket pengar nar man akaer igenom med buss pa stora vagen och de inte ens stannar nar man ser djur. Da ska man ju satsa pa safari istallet. Sa vi fors;kte losa situationen genom att kolla med andra bussbolag. Efter mycket om och men bestamde vi oss for att boka en buss till Dar es Salaam.

Sa pa onsadagen gick vi upp, enligt Carro, okristet tidigt, for att komma med bussen till Dar es Salaam. Jag satt langst bak inklamd mellan Carro och en mamma med en bebis i knat. Varje gang det kom ett farthinder, vilket de gjorde var 15:onde minut (behovs for de kor som galningar annars) flog vi upp minst 10 cm i luften. Sa dar satt vi alltsa i 21 timmar, den langsta rasten var en kvart, med oronbedovande afrikansk musik pumpandes pa hogsta volym.

Den resterande natten spenderades pa busstationen i Dar es Salaam. I vanthallen lag det fullt med utslagna resenarer pa golvet och forsokte fa lite somn. Vi knokade oss in mitt i smeten for det kandes sakrare an att ligga vid kanten dar folk gick hela tiden. I skift turades vi om att sova i tva timmar tills det var dags att ta farjan till Zanzibar.

Zanzibar, dar jag ar i skrivande stund, ar en av de vackraste platserna jag varit pa.  Dock var det inte som jag hade forestallt mig, har finns det snuskigt dyra lyxhotell. Jag undrar verkligen hur pass rika personer ar som bara reser hit pa semester. Sjalva bor vi pa ett litet mindre hotell i utkansten av stranden dar det inte hanger sa mycket folk. Asskont!

Vi har mest vilat upp oss och atit god mat. Men igar akte vi ut till korallreven opch dok. Det var min forsta gang men det var nog det haftigaste jag gjort! Vi var nere pa 12 m djup och sag alla mojliga sorters fiskar som jag inte visste fanns. Var verkligen som Hitta Nemo.

Men vi har det bra med sol och bad. Ser inte fram emot att komma hem till 10 minus och sno.

Avsked

Sjalvklart borjade man grata i kyrkan nar man holl "tacktalet" till forsamlingen. Men jag kommer sakna folket i Kikukwe sa javla mycket. Kanns som att man verkligen kom in i byn och larde kanna alla. Vart jag an gick sa kom det alltid fram ett bekant ansikte och pratade en kortis med mig. Och varje gang jag gick till kyrkan ropade nagon mitt namn bara for att den ville halsa med en vinking.
   Dessa tva manaderna i Kikukwe har varit omtumlande. Man har haft battre dagar och man har haft samre dagar. Jag fasar verkligen infor fragan "Har du haft det bra?" for varken Ja eller Nej omfattar det jag varit med om.
   Det finns sa mycket som jag lamnar bakom mig och sa mycket som jag tar med mig. Men jag kan inte neka till att det ska bli skont att komma hem, for det ska det.

Eina, Jag och Celestina. Min vardfamilj.

Jag och forsamlingen.

Jag och Koku som ocksa bodde hos oss.

Snart hemma

Det ar med blandade kanslor som jag lamnar Tanzania. Pa ett satt vill jag aka hem men pa ett satt vill jag stanna kvar har. Fast inget varar for evigt och Markus skulle seriost do om jag stannade langre. Och anda har jag sa mycket roligt att se fram emot den har korta tiden jag har kvar. Vi ska paborja var resa hem den 22 nov genom att aka till Arusha. Sedan efter att spenderat nagra dagar dar bar det vidare till Zanzibar for lite sol och bad. Och  de tva sista dagarna spenderas i Dar es Salaam. Kan vara bra med en liten minisemester. Kanner att jag maste ata upp mig lite. Vagde 54 kg sist jag vagde mig och nu har jag sakert gatt ned ett eller tva pga magsjukan. Det ar laskigt hur tunn min midja ar nu. Nej, jag maste ata upp mig nu nar jag har blivit frisk sa Markus har nagot att halla om nar jag kommer hem.

Sa har fint har Kristina och Carro i Ilemera dar de bor.

Fantastiska fyran.

SAFARI TIME!

 

 

 

Kocken lagade sjukt god mat!

I ett sant talt bodde vi.

Lyxsangar i lyxtaltet.

Varat camp.

Foraren, Kristina, Vakten, Carro, Jag, Matilda & Robert

Jag och Elisante!

En giraff kanske 20 m fran bilen.

Sa har sag vi ut nar vi sag elefanterna.

Fjarde punkat pa den resan. Vi ar vana nu.

Ja, sa var det antligen dags for den efterlangtade safarin. Ibland ar det bra att kanna personer. Var kompis Elisante (deltagare i Ung i den varlsvida kyrkan 2010) jobbar namligen med tva stora naturreservat. Hans snalla chef som vi motte sist vi var dar tyckte att det kanske skulle vara kul for oss att fa aka pa safari sa hon ordnade en at oss. Allt som allt betalade vi 150 spann for hela kalaset nar en safari egentligen gar pa flera tusen.

Haha, men oturen var dar och gav mig en rak hoger i ansiktet. Hela forsta dagen pa safarit var jag magsjuk och spenderade all tid i bilen med att sova mot Elisantes axel pga av all utmattning sa jag sag inte sa mycket. Men nagra giraffer, zebror och babianer orkade jag lyfta huvudet for att se. Pa eftermiddagen kom vi fram till varat lager. Gissa om vi blev chockade! Jag hade forvantat mig att sova pa underlag i ett talt men vi skulle tydligen sova dar alla rika sover nar de kommer hit for safari och for att jaga. Stallet vi var pa kostar egentligen 1000 dollar per natt! Kan ni fatta, haha! Vi hade till och med en riktig toalett i varat "talt".

Jag lag mest och sov resten av dagen och sprang pa toan titt som tatt. Utanfor vart lager vid sjon horde man flodhastarna. Ibland sag man deras nosar nar de skulle hamta luft. Jag lyckades fa i mig lite sallad och brod (som jag sedan inte fick behalla for min mage) dar jag satt och betraktade solnedgangen. I fjarran sag jag tre giraffer lunka ute pa det oppna faltet framfor mig. Det var fantastiskt (trots magsjukan).

Dagen efter far jag reda pa att var bil ar trasig sa vi maste stanna en extra dag i lagret. Da blev jag mest glad eftersom det innebar att jag kunde vila upp mig annu en dag till. Och det hjalpte faktiskt, dagen efter madde jag battre. Pa vagen hem sag vi alla mojliga sorters djur: giraffer, zebror, impalas, babianer och massa andra hjortdjur. Vi sag en hel flock med "Inlanders", det storsta antilopdjuret som bara finns i det omradet i hela Tanzania. De ar typ lika stora som kossor men de springer sa sjukt smidigt. De var jatte haftiga!

Och precis i slutet, nar vi var nagra kilometer ifran att lamna reservatet far Elisante plotsligt syn pa elefanter. Vi ba: Hallelujah! Vi trodde verkligen inte att vi skulle fa se nagra sa vi hade otroligt tur. Jag kommer aldrig glomma Elisantes kommentar: Now our trip is completed. Och det var den verkligen.

This is a man's world

Jag har blivit foralskad i Tanzania, det har jag. Men jag skulle aldrig kunna leva har, i alla fall inte som kvinna. Har ar konsrollerna sa inprantade att det kanns lonlost att forsoka forandra dem. Jag som ar sa van med att kunna vara vem jag vill i Sverige, kan inte vara det har. Som vit ung kvinna far man ta en hel del skit fran unga tanzanianska man, det galler att ha skinn pa nasan. Jag undrar hur det hade varit om jag reste hit som en vit man istallet. Jag hade sakert fatt en annan respekt. Fast jag har ocksa mott personer som har beundrat mig for att jag kommit hit. Men jag kan tanka mig att man som ung tanzaniansk kvinna far ta annu mer skit fran man. Nu ska ni inte sitta hemma och tro att kvinnan ar uberfortryckt i det har landet. Det finns undantag. Jag har bland annt mott en hel del hogt uppsatta kvinnor. Och nyligen valde CCM (det ledande partiet i Tanzania) att prioritera en kvinna som talesperson for deras regering. Men de gamla traditionerna sitter kvar ganska hart. Det ar alltid kvinnorna som serverar och lagar maten nar man ar pa besok. Det ar alltid kvinnorna som tar hand om barnen. Det ar alltid kvinnorna som tvattar, tar hand om hushallet. Det ar alltid kvinnorna som ar andra prioritering nar det kommer till betalning av skolavgifter, vilket resulterar i att de far stanna hemma och ta hand om hushallet istallet for att fa en utbildning. Men man ska aldrig saga alltid, for det finns undantag.