Ja, då har man varit hemma i mer än en månad nurå.
Jag kan äntligen skriva med Å, Ä & Ö, äta vad jag vill och krama på Markus (min tålmodiga pojkvän som alltid stöttar mig i mina konstiga idéer, som att åka till Tanzania i tre månader). Men ändå så är det ett stort tomrum i mig.
Allt man skapade i Tanzania, upplevelser man såg fram emot, relationer man byggde upp är numera ett minne blott. Eller ja, nästan. Jag håller kontakt med min vardfamilj, vänner och handledare så gott det går. Men jag saknar fortfarande tanzania JÄTTE MYCKET. Så mycket att jag till och med skriver JÄTTE MYCKET i versaler.
Men nu framöver ska jag och Elin (hon åkte till Brasilien med Ung i den världsvida kyrkan) ut och föreläsa runt om i Strängnäs stift. Det kommer bli skitkul! Och även en sorts bearbetning av det man har upplevt, nu får vi liksom berätta om det tills vi inte orkar berätta längre.
Du som läser det här kanske har varit på min föreläsning, sett mig i kyrkobladet eller någon annanstans och vill veta mer om vad jag gjorde. Klicka dig nedåt, läs, kolla på bilder. Och om du är sugen på att söka - GÖR DET! Ta chansen, du kommer ha the time of your life.
