Veckan i Nyungwe

Jag och Matilda brot monstret i Kikukwe och sov en vecka i grannbyn Nyungwe. Men Matilda var sjuk storre delen av tiden och de sista dagarna smittade hon mig sa aven jag var sjuk. Stackars vardfamiljen vi bodde med den veckan. Varje dag besokte vi olika hus. Vi gick in, var vardmamma satt och prata i kanske 10 min sedan gick vi vidare till nasta. Vart, haha! Nu ar det skont att vara hemma i Kikukwe resten av tiden. Det enda som bryter av ar att vi ska till Illemera och Biharamulo i november.

Sa har har vi atit mat hela veckan.

Slakttraff

Forra veckan kom Elinas tva systrar och Selestinas barnbarn pa besok for att traffa mig. Agnes, som jobbar som biskopens assistent i Bukoba, kunde engelska. Hallelujah! Antligen nagon som jag kan tala obehindrat med. Hennes tva barn var ocksa ratt vassa pa englelska. Och numera bor Koko, ett av barnbarnen, hos oss och ska gora det i en manad. Kanns skont att ha nagon i min egen alder dar.

Fran vanster: Agnes, hennes barn och Selestinas barnbarn, Elinas andra syster, Selestina, jag och Elina

I vantan pa maten  bild1



I vantan pa maten bild2



I vantan pa maten bild3

Bilder fran Biharamulo

Stackars Kristina var sa trott att hon somnade pa min arm i bajsbilen till Biharamulo.

Vi blev overgivna med en trasig bil. Vad gor vi? Tar kort!

Akte pa utflykt med Elisante och hans vanner.

Den obligatoriska latsas-att-du-har-ett-vinglas-i-handen-bilden.

In i grottan skulle vi. Fullt med fladdermoss. Laskigt!

Tjejerna med varldens basta Elisante.

Sa har snygga ar vi pa morgonen.

Elisante fyllde 30 ar, haha! Men han ar mer som en tonaring.

Lika glad som alltid den gossen.

Den oforglomliga resan till Biharamulo

I lordags akte jag och tjejerna till Biharamulo dar vi skulle halsa pa var kompis Elisante. Han var i Sverige nu i varas med Ung i den varldsvida kyrkan. Josses, en resa jag aldrig kommer glomma.

Det hela borjade med att vi fick sitta en timma i Muleba i en skitvarm bil eftersom de ville tjana pengar och fa hela bilen full. Som vanligt stod det massor av afrikaner (mest unga pojkar) utanfor vart fonster och bara stirrade pa oss. Hur kul kan vi vara egentligen?

Sedan nar vi antligen kom ivag (8 pers + foraren i en femsatig bil) skulle givetvis alla stanna pa vagen for att de skulle handla diverse saker (folk gor jamt sa har, irriterande nar man vill komma fram). Vid ett tillfalle hamnade foraren i brak med en massa saljare. De borjade skrika och dra i hans troja och det blev lite laskigt. Men han satte sig tillslut i bilen och vi akte vidare.

Vi plockade upp fler pa vagen, tillslut var vi 14 pers, haha! Fyra vuxna och ett barn dar fram, vi fyra svenskar i baksatet och resten i bagageutrymmet. Jag satt och tankte hela tiden: Vi kommer fa punka. Och visst drojde det inte lange innan det small till och bilen borjade skrapa i marken. Tydligen hade nagot som holl upp bakdacket gatt sonder och vi var fast mitt i ingenstans. Senare fick vi reda pa att det bor lejon, elefanter, zebror och diverse olika djur i det omradet (dock ar det typ en pa miljonen att de syns vid vagarna, men anda). Foraren lagade bilen med en tjock pinne och vi alla hoppade in i den stekheta bilen och korde vidare.

Mirakulost nog holl den dar pinnen hela tiden, den skulle hallit hela vagen fram om vi inte hade krockat rakt in i en stenmur. Det var namligen sa att de hade sparrat av den stora vagen och for att bilar inte skulle aka dar hade de satt upp en mur av 50 cm hoga stenar. Problemet var bara att de hade gjort det efter bakkronet (vem i hela fridens namn gor det?) sa ingen i bilen hann se muren. Sa var hastighet i kombination med vaglaget gjorde att bromsstrackan inte rackte till (plus att bilens bromsar knappt fungerade). Sa vi krockade rakt in i stenmuren och fick punka.

Foraren, som annu inte tappat hoppet om bilen, bytte dacket och bad oss alla att hoppa in igen. Men givetvis fungerade inte ekipaget. Det enda vi svenskar gjorde var att skratta hela tiden. Det var sa bisarrt allt ihop och det gick inte att gora nagot annat an att skratta at det hela. Vi fick tillslut, trots dalig mottagning, tag pa Elisante som kom och hamtade oss. De andra passagerarna trangde in sig i en ersattningsbil.

Vi hade varldens basta helg med Elisante, raddaren i noden. Det tackar vi for. Men bajs pa varldens samsta forare som inte ens gav pengarna tillbaka. Vi at upp hans apelsiner.

Sa har hanterar man en trasig bil, man overger den mitt i ingenstans.

Bwanja

Igar akte jag och Matilda till Bwanja, grannbyn, och foljde med prasterna nar de besokte familjer. Vi fick ga med Faith, den ena av de enda tva kvinnliga prasterna i distriktet. Det var jatte kul for hon kan prata svenska! Hon har missionerat i Sverige i tre ar tidigare pa 90-talet. Hon ar verkligen sjukt rolig, alskar hennes personlighet. Hon bryter det manliga monstret bland prasterna och det behovs verkligen. Hon berattade att hon far Marabouchoklad hemskickad till sig och att hon skulle bjuda oss pa det om vi kom och halsade pa. Och Matilda och jag ba: Vi kommer dyrka dig for evigt.

Vi gick fran hus till hus, pratade lite, sjong en psalm, bad och bjod sedan in dem till bibelstudien de skulle ha senare pa dagen. Vi besokte sammanlagt 18 hus innan lunch. Gissa om vi var trotta (regnet gjorde inte det hela sa mycket battre). Men det var en jatte kul upplevelse, man fick se valdigt mycket och traffa mycket karleksfullt folk.

Tack Felix for den mojligheten.

Motorcykel genom djungeln



Var uppe pa hog hojd.



Vi och folk fran Bwanja, sota.

Den nya gamla damen i Kikukwe

Livet i Kikukwe flyter pa. Jag har blivit den nya gamla damen i huset. Jag delar titeln med Selestina som ar over 80 ar gammal. Pa kvallarna sitter hon och jag inne i huset och dricker te medan Elina lagar mat i vart skjul. Om jag vill ha nagot maste jag be om det och varje gang jag vill gora nagot ska nagon hjalpa mig, haha. Men jag trivs och lever upp till min nya titel.

Huvudvagen genom Kikukwe

Korovning och tedrickning

Elina lagar lunch i vart kok.

Ater fick med handerna, annat ar det i Sverige.

The mutant rat strikes back

For tva kvallar sedan:
I vart hus bor det en mutantratta som kan klattra pa vaggarna. Jo, det ar sant. Var ratta klattrar pa vaggarna, helt sjukt! I alla fall over var sang har vi en trastallning som haller upp vart myggnat, ser ungefar ut som en himmelssang. Nar jag och Elina lag och sov horde jag plotsligt en duns. Min forsta tanke: Okej, nogonting, antingen levande eller icke levande, har ramlat ned pa min sang. Och mina misstankar bekraftades da jag sag nogonting trippa pa sidan av stallningen, och givetvis var det rattan. Istallet for att drabbas av panik vackte jag Elina som i sin tur hamtade Elick (som bor hos oss pa helgerna). Nar han kom in i rummet hade rattan redan krypit upp for vaggen och sprang omkring uppe bland takplankorna. Jag fick ga ut till soffrummet for Elick sa att han skulle doda den. Han sa att han gjorde det men i sa fall maste vi ha en till ratta i huset, for jag sag den senast igar. Haha, josses. Jag ar inte radd for rattan, men jag gillar den inte. Sa lange den haller sig borta fran min sang i fortsattningen sa ar jag nojd. Jag forstar bara inte hur den i hela fridens namn kan klattra pa vaggarna. Varsta spiderman.

Over and out.