Bilder fran Matildas kamera

Sofiagalenibebisbild1

Sofiagalenibebisbild2

Barnen vi bodde grannar med i Bukoba

Svenskarna och varldens basta Erick!

Akte motorcykel bakom en prast genom en djungel av bananplantage, kan det bli coolare?

Japp, sa har snygg blev man nar man tog ur flatorna. Skratta inte.

Livet i Kikukwe

Mitt rum och min packning.

Koket dar vi lagar all mat over oppen eld.

Mitt hus!

Toan, haha.

Nu har man bott i Kikukwe snart en vecka. Man kan se Uganda harifran, asballt! Var prast Felix ska ta med oss till gransen nagon gang. Jag bor tillsammans med en gammal dam som heter Selestina och hennes dotter Elina. Ingen av dem kan engelska sa jag gor mitt basta med swahilin men det gar framat maste jag saga. Stolt over mig sjalv som faktiskt kan sa pass mycket Swahili.

Nar vi skulle ta oss in till Bukoba idag satt jag och Matilda inklamda i en liten minibuss med 22 afrikaner. Josses, sager jag bara. Trodde jag skulle do hela vagen. Det varsta ar att jag maste ta samma buss hem. Haha!

Det ar skillnad pa Kikukwe och Bukoba. I Kikukwe ar folk mer blyga men nar man val borjar prata med dem ar de dubbelt sa snalla som dem i Bukoba. Alla ar jatte gastvanliga, bjuder en pa fika och mat. Jag trivs, det gor jag. Men det kommer ta ett tag innan jag vanjer mig vid livet i Kikukwe. Allt gar liksom sa mycket saktare har, nar jag bodde i Bukoba var jag van med ett hogt tempo. Folk gor inte sa mycket pa dagarna, sa det blir mycket lasa bok for mig.

Trafiken i Tanzania

Erick berattade att det inte ar ovanligt att man kan kopa sitt korkort om man har pengar. I'm not surpriced. Alla kor som galningar har. Varfor tog jag inte med mig aksjukepiller?

I Tanzania ar det vanstertrafik, nagot som sitter kvar sedan kolonialtiden. Taxiforarna blinkar om de orkar och jag tror inte de vet vad doda vinkeln ar. Om man har tur kan man hitta bilbalte, men det ar typ som att spela pa lotteriet - Plotsligt hander det. Det laskiga ar att jag typ har blivit van att aka utan balte, sa ibland nar det finns glommer jag att satta pa mig det. Och det ar inte sallan vi fyra tjejer far klamma ihop vara rumpor tillsammans i baksatet, sjukt trangt. Men det gar.

Jonathan skojade en gang och sa: Om bilen framfor dig kor sakta ar det en kvinna som kor. Jag bara: Men om alla korde som kvinnorna kanske ni skulle ha farre olyckor. Tousche.

Sa slutsats: Trafiken i Tanzania suger. Hur svart ar det att kolla doda vinkeln, minska hastigheten och anvanda blinkers? Olyckorna skulle minska stort.

Senaste nytt

Vi har blivit afrikanska.

Alla gillar John, ja!

Strax utanfor Bukoba centrum.

Blev hembjudna till Ericks hus, jatte nice.

Good bye Afrika forberedelse

Det ar ganska langt kvar men det kan vara kul for er att veta vad vi ska gora de sista dagarna innan vi aker hem.

1. Ta bussen fran Bukoba till Arusha, dar ska vi:
Se domstolen for Rwanda folkmorden, aka pa Safari i troligtvis Serengeti.

2. Ta bussen fran Arusha till Dar es Salaam, dar ska vi:
Ta farjan over till Zanzibar. Se de vackra stranderna, vila upp oss, ata god mat osv.

Sen bar det hem till kalla Sverige, big no no :(

Markussjuka

Okej, borjar saknar Markus sjukt mycket. Inte bra. Jaja, bara drygt 11 veckor till jag far se honom igen, haha. Men Tanzania ar great. Jag vill INTE aka harifran.

Dock ar det lite jobbigt for tillfallet med valet och allt. Kanns som att man missar sa mycket nar man ar har. Det hander sa sjukt mycket i Sverige nu verkar det som. Vi var hos Erick idag, en tanzaniansk kille som var i Sverige med Ung i den varldsvida kyrkan i varas, och han hade kollat pa BBC i morse och sett ett inslag om den svenska demonstrationen mot SD i Stockholm. Haha, kanns sa konstigt att fa sadana nyheter fran nagon som bor pa andra sidan jorden liksom.

Pa lordag ska jag och Matilda aka ut till Kikukwe. Ar riktigt nervos nu men det verkar som att min familj, eller ja, kvinnan som jag ska bo hos ar jatte bra. Det marks att var prast och handledare i Kikukwe, Felix, vill att vi ska ha det bra. Igar kom han forbi pa sin motorcykel (han ar sa cool!) nar vi at lunch bara for att beratta vad han och Pastor Jonathan hade beslutat om var vistelse. Sista veckan i Kikukwe ska vi dessutom bo hos honom, kul!

Denna vecka

Afrikansk natur, sjukt vackert!

Gick till en fundicherahani och sydde upp kjolar.

Victoriasjon och Carro

Afrikansk mat, gotti!

This is how I live

Jag bor i cirka tjugo minuter fran bukoba centrum i ett gammalt missionarshus tillsammans med tva afrikanska tjejer. En av dem, Anita ska gifta sig i oktover. Och gissa vilka som blivit bjudna pa brollopet! That's right! Jag ska pa brollop. I vart hus finns det odlor, fladdermoss och kackerlackor. Men det ar dags att bli lite kick ass och tackla radslorna. Det ar inte sa farligt egentligen, man klarar mer an vad man tror. Nasta vecka, pa lordag, bar det av till Kikukwe dar jag ska bo hos en familj i tva manader. looking forward!

Kwaheri!

Regnigt Afrika

This is Afrika

Hejhopp!

Igar var vi pa ELCTs barnhem i Ntoma. Sa otroligt sota barn. Det var som att ga in i en godisbutik. De flesta barnen hade forlorat sin mamma vid fodseln. Det fanns en unge som hade hittats i buskarna, foraldrarna okanda, bara drygt en manad gammal. Han lag och sov i sin lilla sang, han var sa otroligt liten. Jonathan, var handlaggare, sa: It takes a lot of love. Och han har ratt. Det kravs ett stort hjarta nar man jobbar med foraldrarlosa barn, man maste ge 100 procent karlek till 21 barn pa samma gang, tjugofyrasju. Jag beundrar kvinnorna som jobbar dar.

Sedan sag vi en yrkesskola for flickor och stallet dar diakonerna studerar. Allt detta lag utanfor Bukoba sa det var kul att komma utanfor staden och se lite annat. Landskapet har runt Victoriasjon ar otroligt vackert. Kullar och dalar kantade av vaxtlighet och fargglatt folk. Vi har ocksa sett mycket djur. Idag nar vi gick hem fran kvinnocentret satt det en jatte stor ornliknande fagel uppe i ett trad vid dagen. Sa vacker, men det var laskigt att ga forbi den. Och haromdagen sprang det en apa over vagen. Inga ormar hittills, bara en overkord. Puh.

Afrikabilder



Utanfor var grind.

Frukost pa kvinnocentret

Pavag hem efter en regnig dag.

Vart kok.

Legina, Martin, nattvakten och John i vart hus.

Vi kopte ananaser pa marknaden, gott!

Vi kopte Kangas.

Jeepen till Ntoma. Sjukt guppig vag.

Kor utanfor bilen, pavag till Ntoma.

Besok pa ELCTs barnhem i Ntoma. Drygt en manad gammal.

Besok pa barnhemmet. Sotaste man nagonsin sett, eller vad?

Sangarna pa ELCTs barnhem i Ntoma






 



HELLO AFRIKA

Hej, jag lever.
Det blir ett kort inlagg. Men tankte bara saga att jag lever och mar bra. Alla ar jatte trevliga, maten ar god och vadret hyfsat bra. Idag ar det skitvarmt men igar regnade det hela dagen.

Vi har hittills hunnit med en fyra timmar lang skolavslutning, tre timmar lang gudstjanst och massa trasmak i roven.

Kwaheri.

Good bye, SIDA!

Sitter och myser i sällskapsrummet med svenska-kyrkan-folket. Ska bli skönt att lämna Härnösand (jag har varit här i en månad) och få komma hem och spendera de sista dagarna i Sverige med Markus (jag åker till Tanzania om sju dagar).

De två första veckorna i Härnösand bestod av en intensivkurs i Swahili. Jag lärde mig otroligt mycket tack vare vår superduper duktiga lärare John. Efter mycket slit med swahilin (för det mesta lätt, men alltför ofta mind-fuck) blev det dags att läsa SIDAs praktikantkurs. Vi har läst Genuskunskap, Syds historiska perspektiv, Hållbar utveckling och andra ämnen med fancy namn.

Ung i den världsvida kyrkan

Den mest vanliga frågan man får när man tar studenten måste vara: "Vad ska du göra i höst då?"
De två vanligaste svaren brukar vara: "Jag ska skaffa jobb." och "Jag ska plugga."
Mitt svar har alltid varit lite annorlunda: "Jag ska till Tanzania."
Då kommer ju följdfrågan: "Vad ska du göra där?"

Och ja, vad i hela fridens namn ska jag göra där? Om jag ska vara ärlig så vet jag inte ens själv. Men vi tar det från början så blir det lättare.

Jag har alltid varit inställd på att resa efter studenten, gärna till någon annan kontinent. Problemet är bara att man som föredetta gymnasieelev och nybliven arbetslös inte har världens bästa ekonomiska tillstånd vilket innebär att man inte kan resa var som helst i världen. Därför sökte jag till Svenska kyrkans utbytesprogram Ung i den världsvida kyrkan. I tre månader kan man få möjlighet att bo och verka i en kristen församling i antingen Brasilien, Tanzania eller Costa Rica.

Jag hade som önskemål att få åka till Tanzania och hade turen att få som jag ville. Jag ska bo i en afrikansk värdfamilj i en by som heter Kikukwe nära Vicoriasjön i norra Tanzania. Vad jag kommer att göra där är mest att bara vara helt enkelt. Jag kommer delta i församlingens verksamheter, träffa människor och ta del av den afrikanska kulturen.

Ung-i-den-världsvida-kyrkan-gänget på förberedelsekursen i Sigtuna.