Hejhopp!
Igar var vi pa ELCTs barnhem i Ntoma. Sa otroligt sota barn. Det var som att ga in i en godisbutik. De flesta barnen hade forlorat sin mamma vid fodseln. Det fanns en unge som hade hittats i buskarna, foraldrarna okanda, bara drygt en manad gammal. Han lag och sov i sin lilla sang, han var sa otroligt liten. Jonathan, var handlaggare, sa: It takes a lot of love. Och han har ratt. Det kravs ett stort hjarta nar man jobbar med foraldrarlosa barn, man maste ge 100 procent karlek till 21 barn pa samma gang, tjugofyrasju. Jag beundrar kvinnorna som jobbar dar.
Sedan sag vi en yrkesskola for flickor och stallet dar diakonerna studerar. Allt detta lag utanfor Bukoba sa det var kul att komma utanfor staden och se lite annat. Landskapet har runt Victoriasjon ar otroligt vackert. Kullar och dalar kantade av vaxtlighet och fargglatt folk. Vi har ocksa sett mycket djur. Idag nar vi gick hem fran kvinnocentret satt det en jatte stor ornliknande fagel uppe i ett trad vid dagen. Sa vacker, men det var laskigt att ga forbi den. Och haromdagen sprang det en apa over vagen. Inga ormar hittills, bara en overkord. Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar