Sjalvklart borjade man grata i kyrkan nar man holl "tacktalet" till forsamlingen. Men jag kommer sakna folket i Kikukwe sa javla mycket. Kanns som att man verkligen kom in i byn och larde kanna alla. Vart jag an gick sa kom det alltid fram ett bekant ansikte och pratade en kortis med mig. Och varje gang jag gick till kyrkan ropade nagon mitt namn bara for att den ville halsa med en vinking.
Dessa tva manaderna i Kikukwe har varit omtumlande. Man har haft battre dagar och man har haft samre dagar. Jag fasar verkligen infor fragan "Har du haft det bra?" for varken Ja eller Nej omfattar det jag varit med om.
Det finns sa mycket som jag lamnar bakom mig och sa mycket som jag tar med mig. Men jag kan inte neka till att det ska bli skont att komma hem, for det ska det.
 |
| Eina, Jag och Celestina. Min vardfamilj. |
 |
| Jag och forsamlingen. |
 |
| Jag och Koku som ocksa bodde hos oss. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar