Livet i Kikukwe

Mitt rum och min packning.

Koket dar vi lagar all mat over oppen eld.

Mitt hus!

Toan, haha.

Nu har man bott i Kikukwe snart en vecka. Man kan se Uganda harifran, asballt! Var prast Felix ska ta med oss till gransen nagon gang. Jag bor tillsammans med en gammal dam som heter Selestina och hennes dotter Elina. Ingen av dem kan engelska sa jag gor mitt basta med swahilin men det gar framat maste jag saga. Stolt over mig sjalv som faktiskt kan sa pass mycket Swahili.

Nar vi skulle ta oss in till Bukoba idag satt jag och Matilda inklamda i en liten minibuss med 22 afrikaner. Josses, sager jag bara. Trodde jag skulle do hela vagen. Det varsta ar att jag maste ta samma buss hem. Haha!

Det ar skillnad pa Kikukwe och Bukoba. I Kikukwe ar folk mer blyga men nar man val borjar prata med dem ar de dubbelt sa snalla som dem i Bukoba. Alla ar jatte gastvanliga, bjuder en pa fika och mat. Jag trivs, det gor jag. Men det kommer ta ett tag innan jag vanjer mig vid livet i Kikukwe. Allt gar liksom sa mycket saktare har, nar jag bodde i Bukoba var jag van med ett hogt tempo. Folk gor inte sa mycket pa dagarna, sa det blir mycket lasa bok for mig.